µ-pH2040

Många svenska kommuner och VA-organisationer står idag inför ökad belastning på sina reningsverk till följd av förtätning och urbanisering samtidigt som möjligheterna att bygga ut reningsverken spatialt är kraftigt begränsade. Kompakta reningstekniker och högbelastad rening blir därför mer och mer intressant. Fler reningsverk i Sverige utreder därför idag möjligheten att införa MBR-teknik för en mer platseffektiv avloppsrening. På Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) kommer Henriksdals reningsverk byggas om för att klara en dubblerad kapacitet i samma volymer (gäller biologisk rening med MBR och rötning som ska ske termofilt). En så när som exakt miniatyrkopia av hela det framtida reningsverket finns i drift på Hammarby sjöstadsverk, kallad pilot Henriksdal 2040 (pH2040). Målet med piloten är att verifiera dimensionering, optimera driften med avseende på reningsresultat, energiförbrukning, biogas produktion och kemikalieförbrukning samt optimera styrning, instrumentering och processövervakning. Piloten är ovanlig i sitt slag då den simulerar ett helt reningsverk med förbehandling, biologi och slamhantering.Ett stort fokus läggs idag inom VA-branschen på nya föroreningar som ofta är svårnedbrytbara, potentiellt miljöfarliga och förekommer i låga halter så kallade mikroföroreningar. Syftet med detta projekt, µ-pH2040, är att skapa en helhetsbild av vad som händer med inkommande och producerade mikroföroreningar i ett reningsverk med membranbioprocess och meso- respektive termofil rötning.Specifika frågeställningar inkluderarPåverkas slamkvaliteten på rötat och avvattnat slam av MBR-processen och/eller vilken temperatur rötningen utförs vid?Påverkas kvaliteten på renat avloppsvatten av MBR-processen och/eller årstidsvariationer?Påverkas kvaliteten på renat avloppsvatten av vilken typ av rejektvatten som återförs från slambehandlingssteget till vattenbehandlingssteget?