Hur beräknas anläggningsavgift för fastighet som tidigare varit bebyggd och betalat avgift men som stått obebyggd i 30 år?

Först och främst behöver klargöras att kommunens VA-taxa medger en nedsättning av anläggningsavgiften med hänsyn till tidigare erlagd anläggningsavgift. Om så är fallet får vidare vägledning får i detta fall hämtas från praxis. Från VA-nämnden (numera ersatt av Mark- och miljödomstolen) finns bl.a. tre domar som säger en del om hur man skulle kunna resonera. Dessa domar bygger på 1970-års VA-lag men kan ändå gälla som vägledning.

BVa 9 från 1977 http://www.domstol.se/Publikationer/VA-n%C3%A4mndens%20avg%C3%B6randen/1970/%C2%A726/Beslut%201977-02-17,%20BVa%209.pdf

I detta fall rör det sig om en fastighet bebyggd med en liten stuga och som anslöts till kommunalt VA 1962. Fastighetsägaren betalade då en anslutningsavgift till huvudmannen. Senare har stugan rivits och fastigheten bebyggts med ett större bostadshus. VA-nämnden kommer fram till att fastighetsägaren därför ska betala en ny anläggningsavgift som reducerats med nu gällande ”grundavgift” och med nu gällande ”våningsyteavgift” motsvarande den tidigare stugan.

Sådan reducering skulle kunna göras även om det inte finns information om vad ägarna tidigare betalat, baserat på då gällande VA-taxa (om information om denna finns). 

BVa 17 från 2005 http://www.domstol.se/Publikationer/VA-n%C3%A4mndens%20avg%C3%B6randen/1970/%C2%A79/Beslut%202005-03-09,%20BV%2017.pdf

Går det inte att finna någon dokumentation om ev. inbetald avgift eller den tidigare byggnadens storlek så är det enligt allmänna rättsprinciper den nuvarande fastighetsägaren som ska visa att skäl för reducering föreligger. Om uppgift står mot uppgift ska den som åberopar ett avtal som stöd för sina krav (t.ex. krav om reducering) kunna visa vad som följer av avtalet. Denna princip om bevisbörda har även VA-nämnden använt i sitt avgörande från 2005.

BVa109 från 1986 http://www.domstol.se/Publikationer/VA-n%C3%A4mndens%20avg%C3%B6randen/1970/%C2%A726/Beslut%201986-10-23,%20BVa%20109.pdf

Slutligen finns det ett rättsfall som frågan om fastigheten kan klassas som ”obebyggd” med hänsyn till att den varit obebyggd i cirka 30 år. I detta fall har en fastighet arrenderats ut och arrendatorn 1953 uppfört en mindre byggnad som anslutits till det kommunala VA-nätet. Denna byggnad revs sedan 1973 och fastigheten stod sedan obebyggd till 1984 då fastigheten såldes och ett bostadshus uppfördes. De nya fastighetsägarna hävdar att de inte behöver betala anläggningsavgift (utöver tillkommen golvyta) eftersom fastigheten faktiskt varit ansluten och därför förvärvat en brukningsrätt till den allmänna VA-anläggningen. VA-nämnden kommer däremot fram till att brukningsrätten endast kan hänföras till den tidigare byggnaden (eftersom marken arrenderas av byggnadens ägare som också var VA-abonnent) och inte till själva fastigheten. Brukningsrätten upphörde därmed när byggnaden revs 1973 och de nya ägarna åläggs i målet att betala ny anläggningsavgift.

Sammanfattning:

Fokus bör läggas på principerna i det första fallet (BVa 9 från 1977) när man bestämmer med hur mycket avgiften ska reduceras. Beräkningen ska alltså utgå från beloppen i nuvarande VA-taxa oavsett vilka belopp som tidigare har betalats av fastighetsägaren. Principen är att grundavgift samt tidigare bebyggelse ska räknas av. Huvudregeln är generellt att man inte ska betala två gånger för samma sak.