Hoppa till huvudinnehåll

Överklagande och prövning av VA-frågor

Den 1 januari 2016 upphörde Statens VA-nämnd, som sedan 1970 varit den myndighet som har prövat mål enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) och tidigare VA-lag. Sådana mål kommer i fortsättningen att handläggas av de fem mark- och miljödomstolarna. De är belägna vid tingsrätterna i Nacka, Vänersborg, Växjö, Umeå och Östersund. Ett va-mål ska prövas inom det område där den allmänna an­läggningen är belägen eller är avsedd att vara belägen.

Ärenden där en kommun har överklagat ett föreläggande från länsstyrelsen att tillhan­dahålla allmänna vattentjänster, kommer att handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lagen om domstolsärenden ska även tillämpas i ärenden om ansö­kan om utdömande av vite.

Vid andra typer av mål enligt LAV kommer rättegångsbalkens regler om tvistemål att gälla för handläggningen. Det innebär bl.a. att ett mål regelmässigt kommer att inledas genom ansökan om stämning.

De regler som redan gäller för mark- och miljödomstolarna möjliggör i huvudsak mot­svarande handläggning som har förekommit vid VA-nämnden. Detta gäller bl.a. för­handling, besiktning på platsen och anlitande av sakkunnig. En möjlighet att meddela interimistiska beslut i vattenavstängningsmål införs i LAV (53 b §).

Rättegångskostnader

Särskilda bestämmelser om rättegångskostnader införs i LAV. Reglerna liknar i huvudsak det som gällde tidigare.

Mål om inlösen

I mål om inlösen eller ersättning enligt 39, 40 och 44 §§ LAV ska huvudmannen som utgångspunkt svara för kostnaderna på båda sidor. Detta överensstämmer med tidigare ordning. Grunden för denna reglering är att förfarandet har expropriationsrättslig karaktär. I mål om inlösen eller ersättning ska huvudmannen i högre instans i huvud­sak stå för sina egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motparten på grund av huvudmannens överklagande. Även detta motsvarar vad som gällt tidigare (56 a §).

I vissa fall där kostnadsökningar beror på en parts egen processföring, ska den parten kunna åläggas att helt eller delvis svara för kostnaderna (56 d §). I de fall huvudmannen inte ska svara för kostnaderna ska reglerna i 18 kap. rätte­gångsbalken gälla.

Andra mål enligt rättegångsbalken

I andra mål ska parterna som huvudregel stå för sina egna kostnader, oavsett utgången i målet. Detta kommer att gälla även i högre rätt, vilket är en nyhet jämfört med de tidigare reglerna. I sådana mål som handläggs enligt reglerna om tvistemål i rätte­gångsbalken finns dock vissa undantag från huvudregeln.

Bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken ska tillämpas på ansök­ningsavgift i sådana mål samt i mål om utdömande om vite, vilket innebär att förlo­rande part får ersätta ansökningsavgiften även om parterna i övrigt ska stå sina kostna­der (56 a §). I likhet med vad som tidigare gällt vid Statens VA-nämnd ska en part vidare kunna få ersättning för sina rättegångskostnader, antingen om det finns sär­skilda skäl (56 b §), eller om motpartens eget agerande föranleder det (56 d §).

Mål om utdömande av vite

Mål om utdömande av vite kommer att handläggas vid mark- och miljödomstolarna enligt lagen om domstolsärenden. Även här kommer en särreglering i LAV att gälla ifråga om rättegångskostnaderna. Huvudregeln är här också att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader. Om sökanden vinner ett sådant mål, finns dock en rätt att ersättning för kostnaden för ansökningsavgiften (56 c §).

Ansökningsavgifter

För handläggningen vid mark- och miljödomstolarna i första instans betalas ansök­ningsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domsto­larna. Detta kommer att gälla även när va-mål handläggs vid dessa domstolar.

Avgifterna är baserade på tvistebeloppets storlek vilket innebär att ansökningsavgiften för närvarande är 900 kr för tvister understigande ett halvt basbelopp (22 150 kr för 2016). Om tvistebeloppet överstiger ett halvt basbelopp är ansökningsavgiften för när­varande 2 800 kr.

Kravärenden som inleds vid Kronofogdemyndigheten ska i och med den nya instans­ordningen överlämnas till behörig mark- och miljödomstol. De tilläggsavgifter som sedan juni 2014 tas ut av domstolen vid ett sådant överlämnande gäller även för va-mål. Den sökande som vinner målet kan få ersättning för ansökningsavgift och tilläggs­avgift.

Överklagande

Domar och beslut hos mark- och miljödomstolen i mål och ärenden enligt LAV, kom­mer liksom i övrigt att kunna överklagas till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), som finns inom Svea hovrätt. En nyhet för va-målen är dock att prövningstillstånd i fortsättningen kommer att krävas vid överklagande till Mark- och miljööverdomsto­len. Prövningstillstånd meddelas endast när vissa skäl föreligger. Mark- och miljö­överdomstolen kan ge prövningstillstånd om det:

  1. kan finnas anledning att ändra mark- och miljödomstolens avgörande;
  2. behövs för att Mark- och miljööverdomstolen bättre ska kunna bedöma om mark- och miljödomstolen dömt rätt;
  3. är viktigt att Mark- och miljööverdomstolen prövar målet för att mark- och miljödomstolarna ska få vägledning inför framtida bedömningar av liknande frågor;
  4. annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

För avgöranden från mark- och miljödomstolarna gäller en överklagandetid om tre veckor från det att domen eller beslutet meddelades (50 kap. 1 § lagen om mark- och miljödomstolar och 52 kap. 1 § rättegångsbalken och 38 § lagen om domstolsären­den). Statens VA-nämnd var en förvaltningsmyndighet och klagofristen beräknades därför enligt förvaltningslagens regler från den tidpunkt när beslutet delgetts parterna. Detta gäller alltså inte längre. Det är viktigt att uppmärksamma denna förändring.

Tidigare tillämpades en generös inställning till ny bevisning i högre rätt. I och med att målen nu prövas av domstolar i första instans kommer denna generösa inställning inte kunna fortsätta.

Avgöranden av Mark- och miljööverdomstolen i första instans får, liksom tidigare, överklagas till Högsta domstolen. För mål som prövas av Mark- och miljödomstol efter överklagande är möjligheten att överklaga till Högsta domstolen begränsad men kan tillåtas genom en s.k. ventil (5 kap. 5 § lagen om mark- och miljödomstolar). Denna ventil kommer att vara tillämplig på mål om förelägganden att tillgodose be­hovet av vattentjänster.