Hoppa till huvudinnehåll

Kommunens skyldighet att ordna allmänna vattentjänster

Att ordna vattenförsörjning och avlopp är i första hand en kommunal angelägenhet. Skyldigheten att tillhandahålla vattentjänster finns formulerad i 6 § vattentjänstlagen. Om det med hänsyn till lagens skyddsintressen behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för viss befintlig eller blivande bebyggelse är kommunen skyldig att bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas. Detta är en ovillkorlig skyldighet för kommunen att ordna en anläggning som kommunen äger eller har ett rättsligt bestämmande över.

Vattentjänstlagens skyddsintressen: hälsa och miljö

För att kommunen ska bli skyldig att ordna allmänna vattentjänster krävs alltså att det behöver ordnas vattentjänster i ett större sammanhang med hänsyn till lagens skyddsintressen. Skyddsintressena i vattentjänstlagen är dels skyddet för människors hälsa, dels skyddet för miljön.

Det är först i och med vattentjänstlagen ikraftträdande som skyddet för miljön har blivit ett skyddsintresse. Tidigare var endast skyddet för människors hälsa av betydelse när det inrättades en allmän VA-anläggning. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att syftet med vattentjänstlagen är att skydda är människors hälsa – inte att tillgodose exempelvis industriella anläggningars behov av vattentjänster. Huvudmannen är inte skyldig att tillhandahålla andra tjänster än de som behövs för hushållsändamål. Industrins behov av vattentjänster ska tillgodoses genom industrins egen försorg eller efter särskilt åtagande av huvudmannen.

Skyddet för miljön kan som nämnts numera utgöra skäl för kommunens ansvar att ordna en allmän VA-anläggning. Miljöhänsynen medför att bostadsbebyggelse i större utsträckning kommer att försörjas med allmänna vattentjänster. Miljöhänsynen bör också få betydelse för utbyggnaden av allmänna dagvattenanläggningar.

VA-frågorna ska ordnas i ett större sammanhang

Ytterligare en förutsättning för kommunens utbyggnadsskyldighet är att VA-frågorna ska ordnas i ett större sammanhang. Det ska således avse mer omfattande åtgärder. Enligt förarbetena till lagen har ett antal av 20-30 anslutna fastigheter ansetts utgöra ett riktvärde. Om bebyggelsen ligger så samlad att sanitära synpunkter i högre grad gör sig gällande kan det räcka med färre fastigheter. Även enstaka fastigheter som har ett planmässigt eller annat samband med en allmän VA-anläggning kan tas med i verksamhetsområdet. Enligt praxis har skyddet för miljön i vissa fall inneburit att även färre fastigheter har ansetts vara ett större sammanhang.