Hoppa till huvudinnehåll

Havs- och vattenförvaltningen

Havsmiljö- och vattenförvaltningen driver krav på alla delar av VA-verksamheten. Syftet är att skydda och förbättra kvaliteten på havsvatten och sötvatten samt att säkra kvaliteten på råvattentäkter.

När Sverige införde havsmiljö- och vattenförvaltningen enligt EU:s direktiv förändrades utgångspunkterna för miljöarbetet.

Miljölagstiftningen utgick tidigare från bästa tillgängliga teknik i punktkällor, utan att sätta gräns för hur alla källor tillsammans kunde överbelasta sjöar, vattendrag och havet – trots höga teknikkrav. Nu är det tvärtom, det är miljön som sätter gränserna för vilka verksamheter som ska tålas.

Övergödningen är ett stort miljöproblem och egentliga Östersjön mår sämre än på länge

I södra Sverige och längs Norrlandskusten är övergödning fortfarande ett dominerande miljöproblem, trots många års kamp mot den.

Läget för havsmiljön är ömsom vin och ömsom vatten men för egentliga Östersjön är läget sämre än på länge. Fortfarande är stora delar övergödda. Halterna av fosfor i ytvatten i egentliga Östersjön är tillbaka på 90-talets nivåer trots utsläppsminskningar. Det beror på att syrefria havsbottnar läcker fosfor. Fenomenet kallas intern belastning. Sådana bottnar brer ut sig allt mer och beror på att utsläppen från Östersjöländerna varit för stora under många decennier.

Utsläppsbegränsningar måste fortsätta men sådana räcker inte för att återställa Östersjöns miljö. Åtgärder mot Sveriges historiska utsläpp måste utvecklas och sättas in.

Även i många sjöar och kustvatten behövs åtgärder mot intern belastning.

Läs mer om BSAP, belastning och reduktionsmål.

Miljökraven utgår från kvalitetskraven för recipienten

Miljökvaliteten som ska gälla i recipienten och grundvattnet och för tillgången till grundvatten regleras med miljökvalitetsnormer. Verksamheter och tekniska åtgärder får anpassas efter hur miljön mår och vad den tål. VA-huvudmannen kan därför tvingas vidta åtgärder i alla delar av vattentjänsterna – avloppsreningsverk, bräddningar från ledningsnät, dagvattenhantering, vattenuttag och att inrätta vattenskyddsområden.

Medan enbart naturvetenskapliga hänsyn avgör vad miljökvalitetsnormen ska innehålla så påverkas målåret för när normen ska vara uppnådd av bl.a. tekniska, ekonomiska och naturvetenskapliga förutsättningar. Dessa klarläggs under arbetet med åtgärdsprogrammet varför det är viktigt att delta i arbetet med dessa.

Åtgärds- och kostnadstrycket lättar om målåret satts till 2027 och ökar om det satts till 2021 eller 2015.

Havsmiljöförvaltningen

Havs- och vattenmyndighetens åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormerna för havet baseras på vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för att nå miljökvalitetsnormerna för sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten.

Havets förvaltningsområden och vattenförvaltningens vattendistrikt

EU:s direktiv om havsmiljön – havsmiljöförvaltningen – syftar till att minska föroreningar, främja hållbart utnyttjande av havet och förbättra tillståndet för djur och växter som lever i det.

Sveriges hav delas in i två förvaltningsområden – Östersjön och Nordsjön. Det förra sträcker sig från finska gränsen till Öresundsbron och det senare därifrån och vidare norrut till norska gränsen. Havs- och vattenmyndigheten leder arbetet och fastställer miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram för havsmiljön. Besluten ska beakta internationella avtal som exempelvis BSAP, vars utsläppsmål reglerats som miljökvalitetsnormer som ska uppfyllas senast 2021.

På land är Sverige indelat i fem vattendistrikt – Södra och Norra Östersjön, Västerhavet, Bottenhavet och Bottenviken. Belastning med föroreningar från främst Västerhavets vattendistrikt påverkar Nordsjöns förvaltningsområde medan belastning från Södra och Norra Östersjöns vattendistrikt och till vis del från Bottenhavets vattendistrikt (sydgående strömmar) påverkar egentliga Östersjön där miljöproblemen är värst. Belastning från Bottenhavets och Bottenvikens båda vattendistrikt påverkar övriga Östersjöns förvaltningsområde.

Miljökvalitetsnormer kan medföra långtgående krav

Miljökvalitetsnormer ska tillämpas vid tillståndsgivning och tillsyn. Kraven på att utreda hur verksamheten påverkar en norm kan bli långtgående, exempelvis i samband med en tillståndsprövning. Åtgärdsprogrammen kan utlösa krav på omprövning av tillstånden.

Nya villkor och krav kan bli kännbara för såväl vattenverk som avloppsanläggningar, det visar domar i EU-domstolen. För miljökvalitetsnormen God kemisk status kan enligt miljöbalken så långtgående krav ställas att de passerar gränsen för vad som tidigare blev orimligt när miljönytta och kostnader vägdes samman. Åtgärdsprogrammen har betydelse för bedömningen. Enligt EU-domstolen ska även God ekologisk status kunna medföra lika kraftiga krav.

Åtgärdsprogrammet är bindande

Miljökvalitetsnormerna och åtgärdsprogrammen för att nå normerna driver vilka krav som kommer att ställas och avseende vad. Vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten reviderar normerna och programmen vart sjätte år (2009, 2015 och 2021). Havs- och vattenmyndighetens åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormerna för havet baseras på vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten.

Programmen är bindande för kommuner och myndigheter att följa. De påverkar även  myndighetsutövningen.

Kommunen behöver en löpande, förvaltningsövergripande planering

Även kommunens fysiska planering och VA-planeringen kan påverkas, exempelvis för att åtgärda dagvattenflöden som drar med sig föroreningar till recipienten eller för att minska utsläpp från enskilda avlopp. Kommunen behöver därför en löpande förvaltningsövergripande planering av vatten och VA som omfattar hela kommunens yta. Se sidan VA i den kommunala organisationen.

VA-utsläpp som påverkar miljökvalitetsnormer

Reningsverk släpper ut närsalter och så kallade särskilt förorenande ämnen, t.ex. zink, koppar, triklosan och bisfenol A. I Sverige är även läkemedlen diklofenak och två hormoner reglerade som särskilt förorenande ämnen (SFÄ). De är vanliga i spillvatten. Utsläppen kan påverka miljökvalitetsnormen God ekologisk status. Havs- och vattenmyndigheten har meddelat föreskrifter om gränsvärden för SFÄ ute i recipienten.

Utsläpp av så kallade prioriterade kemiska ämnen (för närvarande 45 stycken) kan påverka miljökvalitetsnormen God kemisk status. Det gäller exempelvis ämnena kadmium, PFOS och nonylfenol.

Miljökvalitetsnormerna kan påverkas av utsläpp via dagvatten, bräddningar och reningsverk.

Bidra med kunskap i åtgärdspusslet

Åtgärder ska fördelas kostnadseffektivt mellan olika branscher och aktörer för att ge största möjliga nytta till lägsta möjliga kostnad.

VA-organisationen kan bistå länsstyrelser och vattenmyndigheter med underlag om åtgärder som skyddar vattenmiljön. Uppgifter om tekniska möjligheter, deras positiva och negativa miljönytta och kostnaderna för åtgärderna (investering, avskrivningstid och drift) är viktiga. VA-organisationen har oftast bättre kunskaper än myndigheterna om möjliga åtgärder.

Vatteninformationssystem Sverige (VISS)

Vatteninformationssystem Sverige (VISS) finns information om miljökvaliteten på sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten i varje kommun. Här kan det även framgå vilka åtgärder som vattenmyndigheten bedömer bör sättas in för en viss given recipient och vad dessa kostar. Data i VISS kan komma att användas i tillstånds- och tillsynsärenden. Kontakta länsstyrelsen om det förekommer sakfel i VISS som kan få konsekvenser för VA-verksamheten.

Recipientkontroll

Miljökvalitetsnormerna kan påverka recipientkontrollens innehåll och kostnaderna för denna, antingen den som VA-huvudmannen ska utföra själv, eller den samordnade recipientkontrollen som ett vattenvårdsförbund eller motsvarande organisation ofta sköter.

Svenskt Vatten tycker:

  • Målåren för miljökvalitetsnormerna och åtgärdsprogrammen ska vara sakligt väl underbyggda.
  • Åtgärderna får vara tuffa om de är relevanta och juridiskt riktiga samt tekniskt och praktiskt genomförbara.
  • Myndigheterna ska ge VA-organisationen möjlighet till dialog och förankring innan besluten fattas.
  • Konsekvenserna av åtgärdsprogrammen ska vara sakligt och korrekt beskrivna.
  • Regeringen bör fastställa åtgärdsprogrammen.