Hoppa till huvudinnehåll

Juridiska frågor och svar

Kommunens skyldighet att ordna allmänna vattentjänster

När det gäller behov av vatten och spillvatten så anses alla fastigheter där människor bor eller vistas ha behov av en vatten- och spillvattenlösning. Det finns därför ingen anledning i att utreda behovet ytterligare. När det gäller dagvatten krävs en grundligare utredning för att bestämma fastigheten/områdets behov. I princip består kommunens arbete i att utreda om en fastighet eller grupp av fastigheter utgör ett större sammanhang. Grundprincipen, vilken bl.a. är omnämnd i propositionen till vattentjänstlagen, är att 20-30 närliggande fastigheter utgör ett större sammanhang. Det kan dock vara färre beroende på hur nära fastigheten eller gruppen av fastigheter ligger ett annat större sammanhang. Är det tillräckligt nära kan de anses ingå i samma större sammanhang. När det gäller att inrätta verksamhetsområde för miljöns skull kan så få fastigheter som 10 fastigheter, enligt praxis, utgöra ett eget större sammanhang där närheten till andra fastigheter inte spelar någon roll.

Nej, inte så länge det finns behov av den i ett större sammanhang och en avveckling skulle anses vara oförenligt med hänsyn till hälsoskyddet och skyddet för miljön. Men det finns viss möjlighet till att inskränka ett VA-verksamhetsområde enligt 9 § vattentjänstlagen.

Avtalsfrihet råder i alla frågor som inte regleras av ABVA eller taxa.

Ja, om fastigheterna i en gemensamhetsanläggning ingår i ett större sammanhang ska hela gemensamhetsanläggningen tas med i verksamhetsområdet. De får behålla sitt nät och de får en gemensam förbindelsepunkt. Har de enskilda vatten- och spillvattenverk så kan kommunen välja om de vill expropriera dessa istället för att dra fram allmänna ledningar. I annat fall kan verken anses vara onyttigblivna för vilket/vilka eventuellt ska utgå skälig ersättning. Finns inga verk ska alltså bara gemensamhetsanläggningens distributionsnät ges en gemensam inkoppling (vilket de troligtvis redan har men har varit belägen utanför verksamhetsområdet).

En lista på alla fastigheter som ingår med uppgifter om vilka vattentjänster som varje fastighet ska anslutas till ska bifogas beslutet. En del kommuner vill åskådliggöra listan med en karta där fastigheterna är inritade. Det viktiga är dock listan eftersom varje fastighetsägare som omfattas av beslutet måste kunna läsa ut att just deras fastighet omfattas av beslutet. När det finns flera skiften på en fastighet eller när byggnader på arrenderad mark ska anslutas kan det vara viktigt att visa på en karta vilket skifte som beslutet avser eller hur stor del av kringliggande mark som ingår i arrendet.

Ordnandet och driften av en allmän VA-anläggning

Enbart kommun, kommunalt bolag eller kommunalförbund kan äga en allmänn VA-anläggning och därmed vara huvudman för den.

En allmän anläggning bör ordnas och drivas så att andra allmänna intressen också kan tillgodoses om det är förenligt med anläggningens huvudsakliga mål. Andra allmänna intressen är exempelvis brandbekämpning. Det är aldrig ett allmänt intresse att en storindustri förses med vatten från den allmänna anläggningen i vattentjänstlagens mening. 

Förbindelsepunktenska ligga i fastighetens omedelbara närhet, vilket i princip innebär strax utanför fastighetsgränsen. Många kommuner har valt att låta den vara belägen 0,5 m utanför fastighetsgränsen.

Huvudmannen skall bestämma var förbindelsepunkten ska vara belägen efter samråd med fastighetsägaren. Detta samråd syftar till att höra var fastighetsägaren anser att det är lämpligt att förbindelsepunkten förläggs för att huvudmannen ska kunna ta hänsyn till detta i fall där det är möjligt. I slutändan är det huvudmannen som bestämmer var förbindelsepunkten ska förläggas.

Det finns undantag från regeln om att en fastighets förbindelsepunkt ska ligga i dess omedelbara närhet och fastigheter som ingår i en gemensamhetsanläggning får en gemensam förbindelsepunkt som förläggs i anläggningens omedelbara närhet. 

Det är inte huvudmannens ansvar att hantera rännstensbrunnar, vägdiken eller andra dagvattenanordningar som behövs för allmän platsmarks dagvattenavledning. Huvudmannen är endast ansvarig att ta emot vattnet (ha en vertikal ledning) från dessa. Allmän platsmarkhållaren ansvarar själv för sin anläggning som är förbunden till det allmänna nätet.

Det ska ske i skälig tid innan. Det är helt beroende av hur omfattande vattenavstängningen är i tid och hur många som drabbas av den. Ungefär två veckor innan kan anses som skälig tid och det är fastighetsägaren som informeras och inte hyresgästerna. Har en fastighetsägare hyresgäster så är det fastighetsägarens ansvar att informera dessa. Det måste också finnas tid för fastighetsägarna att reagera ifall det skulle finnas särskilda omständigheter som måste beaktas vid avstängningen av vattentillförseln, exempelvis om det skulle vara fara för någons liv eller hälsa. Skälig tid är således kopplat till vilka som drabbas och om en fastighetsägare behöver tid på sig att informera sina hyresgäster. Om inte en fastighetsägare meddelas i skälig tid och fastighetsägaren lider skada på grund av detta kan huvudmannen bli skadeståndsskyldig.

Ersättning för enskilda anläggningar som blivit onyttiga

För att en anläggning ska ses som onyttigbliven så måste den ha varit ”nyttig” från början. Det innebär att den måste uppfylla de krav som kan ställas på en enskild anläggning. Äldre spillvattenanläggningar som inte lever upp till de krav som ställs på anläggningar idag ska inte ersättas. I propositionen till vattentjänstlagen så anser lagstiftaren att denna regel ska användas restriktivt och i rättspraxis från Statens VA-nämnd har det i princip bara tillerkänts ersättning av enskilda spillvattenanläggningar i de fall där kommunen har varit försumliga i sitt agerande mot fastighetsägaren. Ett exempel kan vara där en fastighetsägare föreläggs att ordna med sin enskilda spillvattenanläggning och två år senare byggs den allmänna anläggningen ut och fastighetsägaren tvingas in i verksamhetsområdet med avgiftsskyldighet osv.

Öppna spillvattenlösningar anses som ”primitiva” i tätbebyggda områden och bör därför inte användas fortsättningsvis då huvudmannen har byggt ut det allmänna nätet. Av detta skäl ersätts inte öppna enskilda spillvattenanläggningar alls förutom i ovan angivet fall. Däremot kan det finnas skäl för huvudmannen att ersätta slutna tankar.

Rättspraxis för enskilda vattenanläggningar är mycket liten och det enda som framgår är att ersättning bör utgå oavsett om fastighetsägaren har varit tvingad att ansluta sig till vatten eller ej. Livslängden på enskilda vattenanläggningar är oftast längre än en spillvattenanläggnings livslängd.

Fastighetsägares rätt att använda en allmän VA-anläggning

En fastighetsägare har rätt att ansluta sig till de vattentjänster som fastigheten har behov av och som verksamhetsområdesbeslutet omfattar. Det finns ingen möjlighet att neka en fastighetsägare på grund av kapacitetsbrist eller annat, utan huvudmannen är skyldig att ordna så att alla fastighetsägare får tillgång till det vattentjänster de behöver.

Huvudmannen har rätt att vänta med anslutning av fastigheter om det finns anläggningsarbeten som ska samordnas, exempelvis om en utbyggnad av ett verksamhetsområde ska ske i etapper. De som har en fastighet i en senare etapp får vänta tills huvudmannen har byggt ut nätet till dem.

En fastighetsägare har inte rätt att koppla in sig eller vara kopplad till den allmänna anläggningen om inte anläggningsavgiften är betald eller om inte godtagbar säkerhet kan ställas.

Huvudmannen får och kan om det finns möjlighet och kapacitet i det allmänna nätet, låta fastighetsägare utanför verksamhetsområdet koppla in sig. Fastighetsägaren får då en inkopplingspunkt anvisad vid huvudmannens ledning och all ledningsdragning från huvudmannens ledningar bekostas av fastighetsägaren. Avgiften för inkoppling måste minst täcka huvudmannens kostnader eftersom all verksamhet utanför verksamhetsområdet inte får belasta VA-kollektivet ekonomiskt.

Tomträttshavare och arrendator jämställs med fastighetsägare (4 § vattentjänstlagen). För att en hyresgäst skall kunna inträda i ett VA-abonnemang, så krävs upprättande av ett avtal mellan huvudmannen och hyresgästen (5 § vattentjänstlagen). Det krävs ingen medverkan från fastighetsägaren, men denne bör bli informerad.

Särskilda anordningar för användningen av en allmän VA-anläggning

Endast de anordningar som krävs på grund av den allmänna anläggningens konstruktion ska huvudmannen bekosta, äga och drifta. Exempelvis gäller det när huvudmannen har ett trycksatt avloppsnät där fastighetsägarna inte kan ansluta sig med självfall. Detsamma skulle kunna gälla om huvudmannen av någon anledning väljer att lägga en grunt lagt ledningsnät där alla fastigheter måste ha en pump för att nå självfallsledningen. De enstaka fastigheter som på grund av fastighetens läge eller husets läge på fastigheten behöver en pump för att nå en självfallsledning, får bekosta den själv.

Huvudmannen kan kräva att fastighetsägaren gräver gropen som pumphöljet ska stå i och även sätter pumphöljet på plats i gropen. Huvudmannen sätter pumpen på plats och kontrollerar att den sitter rätt och att pumphöljet är korrekt satt. Fastighetsägaren ordnar/bekostar den elinstallation som krävs i fastighetens elanläggning och huvudmannen gör/bekostar den slutliga elinkopplingen till pumpen. Fastighetsägaren får sedan bekosta den el som går åt att driva pumpen. Fastighetsägaren skall fortlöpande se till anordningen och skydda den mot skada. Fastighetsägaren skall snarast anmäla uppkomna fel och driftstörningar till huvudmannen.

Alla uppkomna fel och skador på pumpen bekostas initialt och ordnas av huvudmannen. Om det visar sig att den uppkomna skadan beror på att fastighetsägaren har åsidosatt sina skyldigheter kan huvudmannen kräva skadestånd för skadan.

En fastighetsägare är skyldig att upplåta det utrymme som krävs för en pump. Placering av pump sker i samråd med fastighetsägaren. Det krävs inte att huvudmannen och fastighetsägaren tecknar avtal om att huvudmannen har rätt att ha pumpen på fastigheten eftersom det redan är bestämt i lagstiftningen att huvudmannen har den rätten. Det är samma regler som gäller för pumpen som för vattenmätaren i detta avseende.

Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster

Om en fastighet ingår i verksamhetsområdet till vilket ett antal vattentjänster är knutna och huvudmannen har upprättat en förbindelsepunkt som också har blivit förmedlad, är fastighetsägaren skyldig att betala anslutningsavgifter, och andra avgifter enligt taxa, om inte fastighetsägaren kan tillgodose sitt behov bättre genom sin egen anläggning. Detta har prövats ett antal gånger av Statens VA-nämnd och det har hittills inte funnits någon enskild spillvattenanläggning som har ansetts bättre än den allmänna anläggningen. När det gäller vatten ser rättspraxis lite annorlunda ut då det inte är helt ovanligt att fastighetsägare med egna vattenkällor faktiskt har ett bättre vatten än vad huvudmannen har. Fastighetsägaren får då bevisa detta genom att visa resultat från vattenprover samt visa att det är god tillgång på vattnet i vattenkällan. Kan fastighetsägaren visa detta kan huvudmannen inte kräva några avgifter för den vattentjänsten. Det samma gäller dagvatten. Det kan finnas enstaka fastigheter som på grund av fastighetens läge eller andra förutsättningar kan tillgodose sitt behov av dagvattenavledning bättre genom att exempelvis släppa sitt dagvatten till ett närliggande vattendrag eller liknande. 

Fastigheten skall vara belägen inom den allmänna VA-anläggningens verksamhetsområde, behöva vatten och/eller avlopp och behovet kan inte med större fördel tillgodoses på annat sätt, huvudmannen har upprättat förbindelsepunkt eller ordnat anordning och underrättat fastighetsägaren därom.

En fastighet som ligger inom ett verksamhetsområde där vissa vattentjänster ingår, kan inte säga upp sitt abonnemang eftersom avgiftsskyldigheten är kopplad till att kommunfullmäktige har gjort en bedömning att fastigheten har ett långsiktigt behov av vissa vattentjänster oavsett vad nuvarande ägare anser sig ha behov av. Fastighetsägaren kan begära att vattnet stängs av och att vattenmätaren tas ned p.g.a. att huset ska kallställas eller liknande, men avgiftsskyldigheten kvarstår.

Dagvattenavledning från fastighetsmark (Df) kan tas ut där förbindelsepunkt är upprättad och förmedlad i de fall de sker via en servisledning. Har huvudmannen ordnat med avledning av dagvatten från fastigheter utan att lägga en servis till fastigheten, genom något lokalt omhändertagande av dagvatten utanför fastigheten, och fastighetsägaren är informerad om detta, så får en avgift tas ut för detta. Avgiften är samma oberoende av den tekniska lösningen.

Dagvattenavledning från allmän platsmark, exempelvis gator, torg och parker, får tas ut av fastighetsägarna och allmän platsmarkhållarna, som har nytta av avvattningen, när anläggning är på plats och huvudmannen har meddelat att dagvattnet omhändertas genom den allmänna anläggningen. Det behöver inte finnas exempelvis rännstensbrunnar i alla gator för att fastighetsägarna eller allmän platsmarkhållaren, ska vara avgiftsskyldig. Om området, torget eller parken i stort avvattnas via den allmänna anläggningen, så kan huvudmannen kräva avgifter.

Obebyggda fastigheters avgiftsskyldighet kan bedömas som om de vore bebyggda enligt detaljplanen, det är således kopplat till vad fastigheten ska användas till. Det är då också viktigt att det tydligt står i taxan att den gäller obebyggda fastigheter också. Om en obebyggd fastighet inom detaljplan, avsedd för bebyggelse, används till något annat under tiden innan den bebyggs så kan huvudmannen ändå ta betalt som om den vore bebyggd. Finns det inga bestämmelser om obebyggda fastigheter i taxan, så bör det vara fullt möjligt att se fastigheten som anlagd, och koppla nyttan av den allmänna anläggningen till annan fastighet. Problem kan dock uppstå den dagen fastigheten bebyggs och det då blir en annan koppling av nyttan. 

Avgiftsuttagets storlek

För det första måste det konstateras att läckaget har varit dolt, d.v.s. inte känt för fastighetsägaren och att det nu är åtgärdat. Det finns två sätt att räkna fram hur mycket fastighetsägaren ska betala. Det första sättet är att överförbrukningen(Ö) nedsätts med 50 %. När normalförbrukningen(N) har bestämts räknas den bort från total förbrukning. Det som blir kvar måste överstiga normalförbrukningen och minst vara 100 m3. Överskjutande mängd är överförbrukningen. Denna delas sedan på hälften. Maximal mängd vatten som ska betalas som överförbrukning är 5 x normalförbrukning. Överförbrukning i detta första exempel sammanfattas med följande formel:

Ö nedsätts med  50 % för Ö ≤ 5 N     
  100 % för Ö > 5 N

 

Det andra sättet att räkna fram avgiften på kan sammanfattas med nedanstående formler:

Ö nedsätts med     0 % för Ö ≤ N    
  40 % för N < Ö ≤ 4 N
  75 % för Ö > 4 N

Betalning av avgifterna

Huvudmannens fordring på en privatperson betecknas som en kundfordran enligt Preskriptionslagen 2 §. För kundfordringar är preskriptionstiden 3 år. Huvudmannens fordring däremot på en juridisk person som är brukare har den ordinarie preskriptionstiden på 10 år. Fordringar på huvudmannen har också den ordinarie preskriptionstiden på 10 år.

För att få ta ut påminnelseavgift krävs det att huvudmannen och fastighetsägaren har tecknat avtal därom. Att införa det i en taxa kan inte likställas vid att avtal har tecknats eftersom ett avtal kräver att två eller flera parter är överens om innehållet. Däremot finns möjligheten att lägga till bestämmelse om påminnelseavgift när avtal träffas med kunder utanför verksamhetsområdet, eller för andra tjänster som inte kan ses som vattentjänster och som inte är bestämda i taxa.

För att huvudmannen ska vara skyldig att upprätta en avbetalningsplan för anläggningsavgiften så krävs det att avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter. Denna regel vänder sig endast till privatpersoner och endast till de fastighetsägare som inte ska betala avgiften i samband med nybyggnation.

En avgift är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft när den är större än taxeringsvärdet. Det räcker dock inte som förutsättning utan fastighetsägaren ska också sakna den betalningsförmåga som är kopplad till avgiftens storlek. I den juridiska praxisen finns exempel där VA-nämnden har ansett att pensionärer och studenter som lever på begränsade medel har saknat den betalningsförmåga som krävs för att kunna betala en sådan stor avgift. Enligt propositionen så är denna regel tänkt att användas mycket restriktivt, eftersom både fastighetens ekonomiska bärkraft ska vara låg samtidigt som fastighetsägaren har låg betalningsförmåga.

Huvudmannen har inte rätt att ta ut några avgifter förrän förbindelsepunkten är upprättad och förmedlad samt att anläggningen är klar att användas. Det är alltid den taxa som gäller den dagen förmedlandet sker, som huvudmannen ska använda för att räkna ut anslutningsavgiften. Det finns ingen möjlighet att förskottsbetala eller skicka ut fakturor på förbindelsepunkter som inte finns bara för att få en annan anslutningsavgift. Det spelar ingen rolla att enskilda tjänstemän skriftligt har lovat detta. Det finns många avgöranden från Statens VA-nämnd där nämnden gång efter annan har avslagit begäran från fastighetsägare att få betala en annan avgift än den som gällde när förbindelsepunkten blev förmedlad.

Detta till trots bör det sägas att huvudmannen är skyldig att vid alla tillfällen ha en uppdaterad taxa med rätt avgiftsnivåer, just för att det hela tiden ska täcka de kostnader som huvudmannen har och på så sätt minska avgiftsskillnaderna från ett år till ett annat.

Åtgärder vid försummad betalning

Ett antal villkor måste vara uppfyllda för att huvudmannen ska få stänga av vattnet till en fastighetsägare. Fastighetsägaren måste ha försummat sin skyldighet att betala avgifter, eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt vattentjänstlagen. Försummelsen ska vara väsentlig och huvudmannen måste skriftligen ha uppmanat fastighetsägaren att vidta rättelse och gett fastighetsägaren skälig tid att vidta rättelse. Om fastighetsägaren trots påminnelse och trots skälig tid att betala in det denne är skyldig huvudmannen ändå inte betalar, får huvudmannen stänga av vattnet. Innan avstängning sker måste huvudmannen försäkra sig om att det inte medför olägenheter för människors hälsa. Att det innebär en olägenhet i sig är inget som huvudmannen måste ta hänsyn till utan det ska vara kopplat till hälsan. Skälig tid att vidta rättelse är inte tidsatt i lagstiftningen men ca 2 veckor kan anses vara skälig tid. Huvudmannen måste ge fastighetsägaren tillgång till vatten på något sätt, antingen genom att hänvisa till ett tappställe inom gångavstånd eller genom att ställa ut en tank med vatten.

Det finns laglig möjlighet att stänga av vattnet för annat än bristande betalning. Försummelsen måste då vara väsentlig och när vattnet stängs av bör fastighetsägaren rimligtvis kunna vidta rättelse ganska snart för att få sitt vatten påslaget igen. Det kan därför vara svårt att använda det som en åtgärd för att få till stånd exempelvis omkoppling eller sanering av serviser. I de fallen kan det vara mer lämpligt att begära prövning i Statens VA-nämnd som kan avgöra att fastighetsägaren måste vidta rättelse i en viss fråga och även förena föreläggandet med vite.

Eftersom det i ett sådant fall inte går att tillgripa avstängning (som vid vattenförsörjning) på något sätt som påtryckningsmedel, så återstår vägen via kronofogde. Ärendet kan även anmälas till Statens VA-nämnd.

Huvudmannen kan begära hjälp av kronofogdemyndigheten med att driva in skulden. Den kan behöva fastställas i Statens VA-nämnd först, om fastighetsägaren bestrider kravet, innan den kan drivas in.

Det är alltid den part som vill ha pengarna som måste begära prövningen. När en fastighetsägare har meddelat att en faktura är stridig så är det upp till den som har utställt fakturan att begära av en rättsinstans, i det här fallet Statens VA-nämnd, att de avgör att huvudmannen har rätt att ta betalt enligt fakturan.

Skadeståndsskyldighet

Här föreligger ett strikt skadeståndsansvar (46-47 § vattentjänstlagen) om huvudmannen eller fastighetsägaren har överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet i VA-förhållandet till den andre. Vållande pga vårdslöshet eller försumlighet diskuteras inte. Skadeståndsansvaret är lika strikt både för huvudmannen och fastighetsägaren.

När lägsta golvhöjd, källargolvshöjd eller annat meddelas i ett bygglov så är det bl.a. med hänsyn till att huvudmannen ska kunna leva upp till de krav på säkerhet som finns i vattentjänstlagen. Om fastighetsägaren på eget initiativ väljer en lägre golvhöjd och då får en översvämning, som det visar sig inte hade hänt om golvhöjden hade varit den som angavs i bygglovet, så får fastighetsägaren anses ha orsakat sin egen skada. Ingen ersättning ska utgå i sådana fall.

Huvudmannen är ersättningsskyldig för ekonomisk skada, sakskada och personskada under förutsättning att skadorna har uppkommit på grund av att huvudmannens anläggning inte levt upp till skäliga anspråk på säkerhet. Sakskador är trasiga och förstörda saker och ekonomisk skada är exempelvis inkomstförluster på grund av översvämningsskadan. En fastighetsägare kanske måste stänga sin affär eller fabrik på grund av översvämningsskadan och förlorar då inkomster, vilket leder till ekonomisk skada.

En ersättning kan jämkas om fastighetsägaren har varit medvållande till sin egen skada. Beroende på hur mycket medvållande fastighetsägaren har varit så påverkas ersättningsnivån på den skada som uppkommit.

Sveda och värk är enbart förknippat med personskada. Begreppet finns inte för sakskador eller ekonomisk skada. En sakskada eller ekonomisk skada kan upplevas som jobbig på många sätt men huvudmannen är i dessa fall inte skyldig att ersätta fastighetsägaren för det obehag som upplevs.

En LTA-pump som är placerad hos fastighetsägaren p.p.a. ett trycksatt spillvattensystem, ägs av huvudmannen. Huvudmannen är den som måste ta hand om fel på pumpen, sköta service och se till att den fungerar. Fastighetsägaren är skyldig att följa bestämmelserna i ABVA, där det tydligt står (för de som använder sig av Svenskt Vattens förslag) att fastighetsägaren inte får släppa ut vad som helst i avloppet. Om en fastighetsägare spolar ner något i spillvattnet så att det orsakar skador på huvudmannens nät eller pumpar så kan fastighetsägaren bli skyldig att ersätta skadan. Om en LTA-pump går sönder på grund av andra orsaker, som inte fastighetsägaren är skyldig till så är det huvudmannen som får stå för reparationen.