Hoppa till huvudinnehåll

Relevant lagstiftning

Även om den dagliga vattenförsörjningen fortskrider som den ska behöver man som ansvarig vara insatt i vilka lagar och krav som finns på området. Det gäller till exempel föreskrifter från Livsmedelsverket, men kan också gälla krav från den egna kommunen.

Kommunallagen (1991:900)

I kommunallagen finns inte dricksvattenområdet eller dess säkerhet omnämnt. Att kommunerna normalt sköter den kommunala vattenförsörjningen har sin grund i 2 kap. 1 § kommunallagen, som anger att kommunen får sköta ”angelägenheter av allmänt intresse”.

Socialtjänstlagen (2001:453)

Socialtjänstlagen stadgar att kommunen ska hjälpa sina invånare vid svårigheter. Brist på vatten är en sådan svårighet.

Lag om allmänna vattentjänster (2006:412)

Lagen syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön. Lagen innehåller till exempel regler som gäller hur driften av en allmän VA-anläggning ska ske, vilken rätt en fastighetsägare har att använda en allmän VA-anläggning samt avgifter för allmänna vattentjänster. Den innehåller inte några regler om anläggningssäkerhet.

Offentlighetsprincipen i tryckfrihetsförordningen

En av hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle är offentlighetsprincipen. Den innebär att myndigheternas verksamhet så långt som möjligt ska ske i öppna former. Handlingsoffentligheten ger var och en rätt att begära att få del av allmänna handlingar, vanligtvis utan att behöva tala om vem man är eller varför man vill ta del av handlingen: ”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.” (2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen, som enligt 14 kap. 5 § som regel gäller även utlänningar)

Det finns vissa undantag från principen om handlingsoffentlighet, men de är just undantag. Allmänna handlingar får bara sekretessbeläggas för att skydda följande intressen:

  • rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation
  • rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik
  • myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn
  • intresset att förebygga eller beivra brott
  • det allmännas ekonomiska intresse
  • skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden
  • intresset att bevara djur- eller växtart

Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) reglerar myndigheters och vissa andra organs handläggning vid registrering, utlämnande och övrig hantering av allmänna handlingar. Dessutom finns regler om tystnadsplikt och förbud att lämna ut allmänna handlingar. Huvudregeln är att allmänna handlingar är offentliga. Om uppgifter i en
handling omfattas av sekretess enligt någon bestämmelse i OSL är dessa uppgifter sekretessbelagda och får inte lämnas ut vare sig muntligen eller skriftligen.

Personuppgiftslagen (1998:204)

Personuppgiftslagen, PuL (1998:204), har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Begreppet ”behandlas” är brett; det omfattar insamling, registrering, lagring, bearbetning, spridning, utplåning, med mera.

Kameraövervakning

I Sverige är det två lagar som reglerar kameraövervakning, nämligen lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning och PuL. Lagarna överlappar varandra; därför är det bra att känna till vilken lag som ska tillämpas. Enligt lagen om allmän kameraövervakning krävs det i normala fall tillstånd för att få sätta upp en kamera som riktar sig mot en plats dit allmänheten har tillträde. Det är länsstyrelsen som beviljar tillstånd och är tillsynsmyndighet för sådan övervakning.

PuL gäller när digitala kameror ska registrera andra ställen än platser dit allmänheten har tillträde. Sådana platser kan vara inomhus i skolor, i flerfamiljshus och i utrymmen på arbetsplatser där endast personal vistas. Det krävs varken tillstånd eller anmälan för att kameraövervaka sådana platser, men det betyder inte att det är fritt fram att sätta upp kameror och hantera bildmaterialet hur som helst. Det är den personuppgiftsansvariges uppgift att se till att kameraövervakningen följer reglerna i PuL.

Säkerhetsskyddslagen (1996:627)

I lagens 6 § definieras säkerhetsskydd som:
1. skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet,
2. skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och som rör rikets säkerhet, och
3. skydd mot terroristbrott enligt 2 § i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott (terrorism), även om brotten inte hotar rikets säkerhet.

Säkerhetsskyddslagen omfattar även vattenförsörjningsområdet. Man ska också förhålla sig till säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (RPSFS 2010:03) om säkerhetsskydd. Enligt säkerhetsskyddsförordningen är kommunen skyldig att genomföra en säkerhetsanalys. 
Det arbetet leds lämpligen av säkerhetsskyddschefen, så att kritiska objekt för folkförsörjningen inom kommunen kan identifieras och skyddas. Frågor med anledning av dessa författningar kan ställas till Säkerhetspolisen.

Skyddslag (2010:305) och skyddsförordning (2010:523)

Denna lag och förordning beskriver skyddet för samhällsviktiga anläggningar.

Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför
och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
I 1 kap. 1 § anges att syftet med lagen är att kommuner och landsting ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha god förmåga att hantera krissituationer i fred. Intressant i vattenförsörjningssammanhang är:
• syftet med lagen
• planeringsplikt enligt lagen
• tystnadsplikt enligt lagen

Livsmedelslagstiftningen

Livsmedelsreglerna utgörs till största delen av EU-rätt, det vill säga de är utarbetade inom EU och gäller inom hela EU. De huvudsakliga svenska reglerna på livsmedelsområdet finns i livsmedelslagen (2006:804), livsmedelsförordningen (2006:813) och i Livsmedelsverkets föreskrifter.

Smittskyddslagen (2004:168)

I smittskyddslagen regleras preventiva åtgärder för att förhindra att människor smittas av allmänfarliga sjukdomar. Landstinget har ansvaret för att nödvändiga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstinget. Smittskyddslagen fastslår att var och en genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder ska medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar.

Brottsbalken (1962:700)

Störning av vattenförsörjningen
I 13 kap. brottsbalken (BrB) regleras så kallade allmänfarliga brott. Det är ett brott att sabotera vattenförsörjning enligt 13 kap. 4 § andra stycket BrB.

Störning av datorsystem
Brott som har begåtts utrikes är straffbara i Sverige om det har förövats mot en svensk kommun eller allmän inrättning (2 kap. 3 § 4 BrB). Denna bestämmelse skulle kunna bli aktuell om någon utomlands med hjälp av Internet stör vattenförsörjningen genom dataintrång, vilket framgår av 4 kap. 9 c § BrB.

Krav inom den egna kommunen

Att vattenförsörjningen alltid ska fungera ”sitter i väggarna” hos alla som arbetar med dricksvatten. Dricksvattenförsörjningen i Sverige fungerar generellt sett bra men det kan ändå uppstå situationer då det faktiskt inte fungerar. Då är det viktigt att man är överens om vilka krav som gäller.