Hoppa till huvudinnehåll

Kommuners upphandlingsskyldighet

Den svenska upphandlingslagstiftningen består främst av fyra lagar:
- lagen om offentlig upphandling, LOU,
- lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, LUF,
- lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, LUFS och
- lagen om upphandling av koncessioner, LUK.
Vilken upphandlingslagstiftning som ska användas beror på vilken typ av verksamhet som den enskilda upphandlingen gäller.

För upphandlingar relaterade till tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produktion, transport eller distribution av dricksvatten samt upphandlingar som har anknytning till bortskaffande eller rening av avloppsvatten som genomförs av upphandlande enheter som bedriver verksamhet som avser dricksvatten enligt ovan är LUF tillämplig.

Exploateringsavtal

Kort historik
Exploateringsavtal har under tid tillbaka reglerat situationer då en byggherre (fastighetsägare) önskat bebygga mark och i samband med detta uppfört kommunala allmänna platser och va-anläggningar i samband med exploateringen. Anläggningarna har därefter överlämnats till kommunen utan ersättning och på så sätt har byggherren ansetts ha fullgjort sina skyldigheter att erlägga gatukostnads- och va-avgifter enligt PBL respektive lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, LAV.

La Scala-domen
I samband med att EU-domstolen 2001 meddelade dom i det s. k La Scala-målet förändrades dock synen på tillåtligheten i agerandet enligt exploateringsavtalen. I domen konstaterades att vissa kommunala anläggningsarbeten inte lagligen kunde ske med stöd av exploateringsavtal då de utgjorde upphandlingspliktiga byggentreprenadarbeten.

Målet rörde tillämpningen av italiensk lagstiftning innebärande att exploatörer var skyldiga att erlägga en ”stadsplaneavgift” för att bygglov skulle beviljas. Exploatören kunde dock åta sig att själv uppföra tätbebyggelseanläggningar, mot att hela eller delar av den stadsplaneavgift som skulle betalas avräknades. I La Scala hade kommunen och exploatören kommit överens om att stadsplaneavgiften skulle reduceras med exploatörens anläggningskostnader för bland annat en teater.

De italienska reglerna innebar att exploatören kunde avräkna en del av kostnaderna för anläggningarna mot stadsbyggnadsavgiften. Enligt EU-domstolen förelåg en motprestation från kommunens sida, då kommunen avstod från att kräva in stadsplaneavgifter som egentligen skulle betalas mot att anläggningarna uppfördes. Enligt EU-domstolen innebar detta att ömsesidiga ekonomiska villkor förelåg. EU-domstolen konstaterade bland annat att då tillämpligt direktiv om offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten hindrade att en exploatör uppför anläggningar mot att hela eller delar av avgiften för bygglovet avräknas. Avtal som omfattade ömsesidiga ekonomiska villkor mellan kommunen och exploatören innebar att reglerna om offentlig upphandling skulle ha tillämpats.

Svenska kommunförbundet (nuvarande Sveriges Kommuner och Landsting, SKL) rekommenderade 2003, på grund av domen i La Scala-målet, kommuner att tillämpa offentlig upphandling av gemensamma anläggningar i stället för att ingå exploateringsavtal. Följden av detta blev att många svenska kommuner övergick till att upphandla utförande av allmänna platser och va-anläggningar.