Hoppa till huvudinnehåll

Fluor

Fluor (F) förekommer som fluorid i förhållandevis höga halter i vissa grundvatten i Sverige. Ämnet skyddar mot karies, men alltför höga halter medför risker. Framför allt små barn bör skyddas mot högt intag av fluorid.

I samband med att nya dricksvattenföreskrifter infördes 2004 sänktes gränsvärdet för fluorid i Sverige till 1,5 mg/l. Om halten fluorid i dricksvattnet är för hög bör man i första hand vidta åtgärder i vattenverket. Det är viktigt att ta hänsyn till reningsprocessen som helhet, t.ex. vilken förbehandling som krävs innan rening.

Teknik som har diskuterats för reduktion av fluorid är till exempel omvänd osmos och nanofilter. Precis som vid installation av annan rening rekommenderas pilotstudier före installation.

Det har funnits flera projekt med syfte att ta fram reningsmetoder med avseende på fluorid, se "Mer information".

Ingen dispens för höga fluoridhalter

I samband med att de nya dricksvattenföreskrifterna skulle tas i bruk ansökte Svenskt Vatten om dispens gällande nationellt undantag från gränsvärdet för fluorid, vilket avslogs. Ett antal enskilda kommuner lämnade sedan in separata ansökningar om dispens, vilka också avslogs. Det finns således inga möjligheter till dispens.

Fluorid skyddar mot karies men höga halter medför risker

Det är känt sedan länge att flourid i dricksvattnet skyddar mot karies. Alltför höga halter medför dock risk för s.k. tandfluoros, skönhetsfläckar på tänderna. Måttlig tandfluoros har visserligen ingen medicinsk betydelse, men kan trots det uppfattas som störande. Det finns dock studier som tyder på att allvarlig tandfluoros kan öka risken för karies.

Med stigande fluoridhalt i dricksvattnet ökar således såväl de positiva som de negativa effekterna. De positiva effekterna infinner sig lyckligtvis vid jämförelsevis lägre nivåer. Vid en fluoridhalt på mindre än 1,5 mg/l dricksvatten uppnår man därför en kariesförebyggande verkan utan risk för skönhetsfläckar i tandemaljen.

I Sverige har fluor aldrig tillsatts till dricksvatten. De utredningar som gjorts har kommit fram till att detta skulle innebära en otillåten tvångsmedicinering.