Hoppa till huvudinnehåll

Miljökvalitetsnormer för vatten

EU:s ramdirektiv och miljökvalitetsnormerna för vatten kan påverka förutsättningarna för att släppa ut avloppsvatten och för att få ta ut vatten från en dricksvattentäkt.

Miljökvalitetsnormer för vatten innebär att sjöar, vattendrag och kustvatten ska nå god ekologisk och god kemisk ytvattenstatus medan grundvatten ska ha god kemisk grundvattenstatus och god kvantitativ status. När den ekologiska statusen är god är den lite påverkad av människan vid jämförelse med en helt opåverkad miljö. Den aktuella statusen får inte försämras i något avseende.

MKN påverkar bl.a. VA-verksamheter. Svenskt Vatten har ett informationsblad nedan om  MKN och tillämpningen.

I lagstiftningen finns det olika slags "ventiler" från MKN som vattenmyndigheten ska besluta om. Ventiler som kan ha betydelse för VA-verksamheter är tidsundantag (MKN ska nås senare än 2015, dock senast 2027), mindre stränga krav (MKN sänks, exempelvis till måttlig status). Det går också att ge undantag från skyldigheterna att följa direktivets miljökvalitetskrav i vissa fall. Varje ventil kan bara användas om vissa villkor är uppfyllda.

Weserdomen

I ett s.k. förhandsbesked visade EU-domstolen att ramdirektivets krav på att inte få försämra vattenkvaliteten är strängt. Weserdomen kallas så för att domen aktualiserades av en muddring som skulle genomföras i floden Weser. Tolkningen i domen som gjorts av kravet får betydelse när tillåtligheten för alla slags verksamheter ska prövas, exempelvis reningsverk och dagvattenanläggningar. Domen har redan praktiserats av Mark- och miljööverdomstolen (se mål M 5186-17).

Med anledning av domen skärpte riksdagen miljöbalken den 1 januari 2019. Bland annat togs rimlighetsavvägningen bort.  Riksdagen utvidgade domens synsätt så att även MKN för havsmiljön ska tillämpas i enskilda fall på samma sätt som MKN för söt- och kustvatten, men utan sådana ventiler som finns för MKN för söt- och kustvatten.

Innebörd och miljöeffekter

Miljökvalitetsnormerna om ekologisk, kemisk och kvantitativ status och övriga kvalitetskrav ska tillämpas i alla tillstånds- och tillsynsärenden liksom "ventilerna". Tillämpningen ska ske med avseende på kvalitetsfaktorer och parametrar som definierar hur den ekologiska och kemiska statusen ska bedömas.

Om en verksamhet medför att den ekologiska statusklassen försämras för en enda kvalitetsfaktor/ parametrar är den inte tillåten. Det gäller även om alla andra skulle förbättras. En sådan situationen skulle kunna inträffa när ett reningsverk byggs ut med förbättrad  teknik på grund av ökande befolkning.

När ramdirektivet tillkom tog inte EU höjd för att befolkningen ökar och att tekniken utvecklas snabbt. Avloppsdirektivet var inte ens tio år gammalt. Det ställde krav som tidigare saknats men långt under den då möjliga tekniknivån. Det får följder idag. Tillämpas dagens bästa möjliga teknik och det inte går att få tillstånd på grund av ramdirektivet återstår att flytta avloppsutsläppet till en annan recipient med större utspädning eller att överklaga tills principerna i Weserdomen prövats på sådan samhällsviktig verksamhet som syftar till att skydda vattenmiljön.

De negativa konsekvenserna för miljön blir stora om ett miljöskyddande reningsverk betraktas som förorenare när miljöbalken tillämpas. Det är ju tätorten som förorenar och reningsverket som skyddar miljön. Avloppsvatten från en tätort kan inte stoppas och reningsverket måste vara dimensionerat så att tätortens avloppsbelastning kan renas, med ett tillstånd som medger detta när befolkningen ökar. Finns då ingen alternativ recipient att tillgå som klarar av utsläppet utan att kvaliteten förämras, trots att bästa möjliga teknik används, uppstår problem.

Stoppas reningsverk?

EU:s ramdirektiv för vatten riskerar att kollidera med det några år äldre avloppsdirektivet. EU:s avloppsdirektiv ställer krav på att avloppsvatten från tätbebyggelse ska genomgå "tillräcklig rening". Kravet innebär att ramdirektivets krav på vattenkvalitet ska uppfyllas, vilket i sin tur förutsätter att reningsverket tillåts.

Hur svenska domstolar kommer att tillämpa reglerna när paradoxen uppkomer att förbjuda utbyggda reningsverk med hänsyn till MKN och samtidigt tillåta dem för att MKN ska kunna följas vet ingen i dagsläget.

I sin rapport om Weserdomens följder kommenterar Havs- och vattenmyndigheten hur Weserdomen bör tillämpas utan att beakta annan EU-rätt, exempelvis avloppsdirektivet.

Stoppas dricksvattenuttag?

Miljökvalitetsnormerna för god kvantitativ status för grundvatten ska följas när tillstånd ges till uttag av grundvatten. Kommunalt uttag av ytvatten kan påverka normen god ekologisk status, särskilt vid låga flöden i ett vattendrag.

Ramdirektivet accepterar tillfälliga försämringar på grund av exempelvis torka. Mer varaktiga sådana accepteras, förutsatt att vattenmyndigheten i förvaltningsplanen förklarat varför, mildrande åtgärder vidtas, allmännyttan och hälsofördelarna väger tyngre än miljöproblemen och andra utvägar är stängda av tekniska skäl eller blir orimligt dyra. Regelverkets ventiler fungerar bättre för att kunna tillåta verksamheters påverkan på grundvatten-nivåer än de gör för att tillåta reningsverk, som ska skydda ytvattenkvaliteten från tätorters påverkan.

Regelöversyn behövs

Redan 2014 påtalade den parlamentariska Miljömålsberedningen behovet av att se över hur svensk lagstiftning inför EU:s ramdirektiv i Sverige till utgången av 2016. Det har inte skett.

Ramdirektivet för vatten utvärderas under 2019. Svenskt Vatten anser bland annat att:

-Ventilen för undantag måste ändras. Det måste alltid gå att tillåta verksamhet som möjliggör människor att bo och leva, produktion av dricksvatten och skydd av miljön.

- Klimatförändringarna måste beaktas. Klimtatets påverkan medför att det inte går att härleda god ekologisk status från en vattenmiljö som är opåverkad. Program som tvingar fram lokala åtgärder kan i bästa fall motverka lokal miljöpåverkan men inte globala utsläpp som medför komplexa och ofta irreversibla effekter (se exempelvis sid. 170 i forskningsprojektet Waters slutrapport). Redan 2007 beskrev Klimat- och sårbarhetsutredningen att klimatförändringar skulle göra det svårt eller omöjligt att nå målet Ingen övergödning.

Svenskt Vatten följer utvecklingen och har kontakt med myndigheter och regeringskansliet om detta. Vi  lyfter också frågan via EurEau och i EU.

Kontaktperson: Peter Sörngård, 072-530 74 01