Hoppa till huvudinnehåll

Recipienter

Reningsverk och anläggningar för dagvattenrening syftar till att skydda vattenmiljön. Kraven på dessa och på alla andra slags verksamheter ska numera utgå från vad miljön tål. Gränserna för tätorternas utsläpp via spill- och dagvatten sätts av recipienternas miljökvalitetsnormer.

Miljökvalitetsnormer reglerar vattenkvaliteten i sjöar, vattendrag, kustvatten, grundvatten och hav. De kan medföra åtgärdskrav i att alla delar av VA-verksamheten. Det är recipientens behov och skyddet av dricksvattentäkterna som avgör mot vad kraven riktas och hur de riktas.

EU:s ramdirektiv för vatten (vattenförvaltningen) styr kvalitetskraven på sötvatten och kustvatten. I sin tur påverkar åtgärderna för vattenförvaltningen haven eftersom vattnet på land rinner ut i haven.

För haven är det EU:s havsmiljödirektiv (havsmiljöförvaltningen) som styr kvalitetskraven och sätter gränserna. Dessa faller tillbaka på främst Helsingforskonventionen och aktionsplanen för Östersjön (BSAP).

Mål och belastningstak för haven

Med undantag för Skagerrak är alla havsbassänger runt Sverige övergödda. 

Sverige är nära att nå målen för minskad kvävebelastning till Östersjön och har nått målet för Västerhavet. För Bottenviken och Egentliga Östersjön behöver belastningen av fosfor minska betydligt om målet ska nås.

Ska Sverige klara reduktionsmålen till Egentliga Östersjön måste både den av människans orsakade belastningen och naturens egen belastning minska.

Målen är politiska åtaganden som Sverige gjort rättsligt bindande som miljökvalitetsnormer för maximal belastning på haven.

Utöver miljökvalitetsnormer för belastning finns det normer för fosfor- och kvävehalter i samtliga havsbassänger.

Den ekologiska statusen är vanligtvis måttlig runt Sveriges kuster. Den ska vara god. God ekologisk status är vanligast längs de norra delarna av Bottenhavets samt längs Bottenvikens kuster, även om statusen på många kustvatten är måttlig även här, samt längs kusten alldeles söder om gränsen mot Norge.

Åtgärder behövs både på land och i haven

Miljöskulden till Östersjön är nu så stor att det inte längre räcker med att minska belastningen från land för att rädda Östersjön. Gamla utsläppssynder dödar havsbottnarna, som frigör fosfor, som göder livet i havet, vilket bryts ner när det dör och medför ny bottendöd - en ond cirkel. Fosforhalterna i ytvattnet ökar jämfört med 1990 trots minskade utsläpp.

Havsbaserade åtgärder behöver utvecklas för att hejda utvecklingen. Samtidigt måste landutsläppen runt hela Östersjön ner till långsiktigt hållbara nivåer och även sjöar och vattendrag på land och kustvattnen mår bra av låga utsläpp.

För oss själva, vårt badliv, turismen, friluftslivet och för livet i haven är det lika viktigt att havets utsjövatten som strömmar in mot land är rent som att vatten som strömmar ut från land till haven är det.