Hoppa till huvudinnehåll

Lagar & regler för upphandling

De lagar och regler som styr offentlig upphandling är omfattande och komplicerade. För att undvika misstag i upphandlingsprocessen behöver beställaren ha tillgång till en upphandlingsorganisation med hög kompetens.

Regelverket för offentlig upphandling kommer från EG-direktiv och har införts i svensk lagstiftning genom två lagar.

  1. Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) som gäller för den klassiska sektorn.
  2. Lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF) som gäller för försörjningssektorn

Att det har blivit två olika lagar beror framför allt på att det bland EU:s medlemsstater funnits olika uppfattningar om vad som innefattas i offentlig respektive privat sektor. Som en följd av det anses vattenförsörjning ingå i försörjningssektorn och avloppshantering i den klassiska sektorn. De regleras därför av olika lagar. LOU och LUF bygger båda på de grundläggande EG-rättsliga principerna om transparens (förutsebarhet), likabehandling, proportionalitet, icke-diskriminering samt ömsesidigt erkännande. LUF ger den upphandlande enheten något större frihet att välja upphandlingsförfarande och urvalskriterier för leverantörer, medan detta är striktare reglerat i LOU.

För upphandling inom VA-verksamheten, är utgångspunkten att vattenförsörjning tillhör försörjningssektorn och därför ska upphandlas enligt LUF, medan avloppshantering däremot inte ingår i försörjningssektorn och därför ska upphandlas enligt LOU. Om den upphandlande enheten bedriver både vattenförsörjning och avloppshantering, vilket är det vanligaste i Sverige, kan LUF även tillämpas för upphandlingar som ”har anknytning till” avloppshantering (1 kap 7§ LUF). På sid 12 i publikation p102 utvecklas detta resonemang.