Hoppa till huvudinnehåll

Nyttjandeperiod

När en tillgång anskaffas uppstår en utgift, men kostnaden uppkommer först när tillgången minskar i värde beroende på förslitning. Förslitningen skall representeras i resultaträkningen genom s.k. avskrivningskostnader. 

Avskrivningar är en systematisk fördelning av investeringens anskaffningsvärde över det antal år som anläggningen bedöms användas, den s.k. nyttjandeperioden (RKR, REK 11.4 och BFNAR 2012:1, Kap. 17.12). Nyttjandeperioden definieras som den period under vilken en tillgång förväntas vara tillgänglig att användas av verksamheten (RKR, REK 11.4 och BFNAR 2012:1, Kap. 17.16.). Det är således viktigt att skilja på begreppet nyttjandeperiod och begreppen teknisk livslängd och ekonomisk livslängd. Teknisk livslängd är så länge som en anläggning (eller del av anläggning) går att tekniskt/funktionellt att använda. Ekonomisk livslängd är den tid som det är ekonomiskt rationellt att använda anläggningen.

Alla tre ”livslängder” (teknisk, ekonomisk, nyttjandeperiod) sammanfaller ofta, men den ekonomiska livslängden kan vara kortare än den tekniska t.ex. p.g.a. av att reperationskostnaderna ökar så mycket att det är rationellt att byta ut anläggningen. Slutligen kan nyttjandeperioden vara ytterligare kortare. I K3-regelverket för bolagen (BFNAR 2012:1, Kap. 17.16), exemplifieras t.ex. att nyttjandeperioden kan påverkas av hur organisationen arbetar med kvalitetskrav och underhåll eller om det finns avtal eller andra förhållanden som gör att anläggningen inte kan användas efter ett visst datum.

Som stöd för att identifiera nyttjandeperioder för olika tillgångstyper förekommer olika listor på lämpliga nyttjandeperioder. Det är viktigt att lyfta fram att dessa skall ses som utgångspunkter och inte normering. Att schablonmässigt använda avskrivningstider som inte speglar tillgångens nyttjandeperiod strider mot god redovisningssed och innebär att redovisningen inte ger en rättvisande bild som kan ligga till grund för jämförelser eller avgiftsuttag i enlighet med självkostnadsprincipen. Huvudprincipen är att den förväntade nyttjandeperioden skall identifieras utifrån lokal erfarenhet av motsvarande anläggningar, råd från teknisk expertis, information från leverantörer, kontakter med andra användare, verksamhetsplanering etc. Exempel på faktorer som kan påverka nyttjandeperioden är exempelvis:

  • Konstruktion
  • Material
  • Dimensioner
  • Geografiska förutsättningar
  • Kvalitetskrav
  • Legala eller liknande begränsningar avseende tillgångens användande

Att fastställa nyttjandeperiod för en tillgång är naturligtvis svårt, särskilt då VA-tillgångar har en lång förväntad nyttjandeperiod. Faktorer så som teknisk utveckling, klimatförändringar, nya lagkrav etc. kan också göra att nyttjandeperioden förändras (kortare eller längre). Därför skall en tillgångs nyttjandeperiod löpande omprövas och justeras om ny bedömning ger en väsentlig skillnad i återstående nyttjandeperiod (RKR, Rek 11.4 och BFNAR 2012:1, Kap. 17.16). I normgivningen från Rådet för kommunal redovisning ges följande exempel (RKR, Rek 19):

”VA-verksamheten har låtit genomföra invändig kamerainspektion på en del av ledningsnätet. Med utgångspunkt från kamerainspektionen och andra indirekta undersökningsmetoder är VA- teknikernas bedömning att den kvarvarande nyttjandeperiod för de aktuella ledningarna är 20 år och inte 30 vilket den ursprungliga avskrivningsplanen utgår ifrån. Den kortsiktiga servicepotentialen påverkas emellertid inte av detta. Någon nedskrivningsprövning är därför inte aktuell. Däremot föranleder VA-teknikernas nya bedömning att, i enlighet med RKR 11.2 Materiella anläggningstillgångar, nyttjandeperioden för de aktuella ledningarna omprövas och att avskrivningsbeloppen för innevarande och framtida perioder justeras.”