Hoppa till huvudinnehåll

Att identifiera komponenter och komponentgrupper

Som tidigare nämnts är svensk redovisningsnormering principbaserad, varför det inte finns någon direkt vägledning om vad som kan räknas som betydande komponent och hur man ska bedöma en lämplig detaljeringsnivå på antalet komponenter.

Huvudprincipen torde vara att komponentens anskaffningsvärde skall varabetydande i förhållande till hela anläggningens anskaffningsvärde.

SKL (2014, s. 34) anger i sin skrift att betydande komponent kan vara någonstans mellan 5 till 10 % av totala anskaffningsvärdet. Att utgå från procent ger en relativ indelning i komponenter, men det är också rimligt att fundera över komponenternas storlek i nominella termer. Det är naturligtvis stor skillnad på ett va-verk med ett anskaffningsvärde på 200 mkr där 10 % är lika med 20 mkr och en pumpstation med ett anskaffningsvärde på 2 mkr där 10 % är 200 tkr.

I praxis inom VA-branschen finns det exempel på komponentindelning för komponenter/komponentgrupper som utgör 1-5% av anskaffningsvärdet. Detta kan vara rimligt då det kan handla om väsentliga belopp på stora objekt. Men det accentuerar också frågan om att ta ställning till värden för komponenter i nominella termer. På detta område finns det exempel på tillämpning på mellan 50 tkr till 500 tkr. Detta är en fråga som varje huvudman måste ta ställning till och dokumentera. SKL anger i sin skrift om komponentavskrivningar att det också rimligt att ”påverkan på resultatet vid utbyte av komponent tillmäts stor vikt” (SKL, 2014, s. 34) vilket också ger en möjlighet till viss anpassning till verksamhetens storlek.

Utöver betydande del av anskaffningsvärdet skall komponenten också haväsentligt kortare nyttjandeperiod i förhållande till den betydande komponent som har längst nyttjandeperiod (exempelvis stommen på anläggningen). Det går naturligen inte ha exakta år som kriterier, då det är skillnad på en anläggning som förväntas användas i 20 år och en annan som bedöms användas i 70 år. I de komponentmodeller som ingått i denna studie har anläggningar (t.ex vattenverk, avloppsreningsverk, pumpstationer) med långa nyttjandeperioder (”stommen”) på 50 år eller längre börjat med nästa grupp av komponenter kring 30 till 40 år i nyttjandeperiod. Detta indikerar en praxis att skillnaden är åtminstone 10 år jämfört med komponenten (”stommen”) med längst nyttjandeperiod. Ju kortare nyttjandeperioderna för komponenterna blir ju finmaskigare blir intervallerna (t.ex. 5-års). 

Det är viktigt att definiera riktlinjer för komponenter i termer av andel och nominella belopp, men man får samtidigt inte glömma att analysera om anläggningsdelen är lämplig som komponent i förhållande till delens karaktär och funktion.

Underhållsplanen

Underhållsplanen är central vid komponentredovisningen. Vid utveckling av komponentredovisning är det av största vikt att samordning sker med underhållsplanen. Det är ju i underhållsplanen som komponentutbyten planeras! Underhållsplanen kan ge information om

  • vilka delar som byts periodiskt och uppgår till väsentliga belopp (dvs. vilka är komponenterna) 
  • hur långt det är mellan utbyten (dvs. komponenternas nyttjandeperioder) 
  • identifiera förändringar i anläggningen (tex. avseende nyttjandeperioder)

En underhållsplan för ett VA-verk kan t.ex. ha följande objekt vilket ger grunden till en komponentredovisningsmodell:

  • byggnad
  • maskiner
  • instrument och mätutrustning
  • styr och regler
  • process
  • reservoir
  • el och ställverk
  • skalskydd och larm
  • värme och ventilation

Åtgärdas i ett sammanhang

Ett annat kriterium för komponent som omnämns i litteraturen, är att man kan sammanföra delar (delkomponenter) som byts i ett sammanhang till en komponent. Tolkningen av denna princip är att det är rationellt att sammanföra delar som faktiskt byts ”i ett sammanhang” till en komponent. Detta minskar antalet komponenter. Denna princip tillåter därmed också anpassning till hur man som organisation väljer att arbeta med underhåll/reinvesteringar (se resonemanget om underhållsplan i stycket ovan). Ett exempel avseende en pumpstation får illustrera principen:

”I en stor pumpstation finns tre stora pumpar och tillhörande rörgalleri. Pumparna anskaffades för 1,2 mkr och rörgalleriet för 800 tkr (hela pumpstationen renoverades för 10 mkr). Generellt arbetar huvudmannen med Komponent Rörgalleri 30 år och Komponent Pump 25 år.

Men eftersom denna va-organisation bedömer det som rationellt att byta alla pumpar och rörgalleriet vid ett tillfälle när det är dags att byta ut pumparna, skapas en sammanslagen komponent med rör och pumpar tillsammans. Komponenten får samma nyttjandeperiod (25 år) pumparna då dessa styr när allt kommer bytas ut. ”  

Exemplet illustrerar också skillnaden mellan teknisk livslängd (rörgalleri 30 år) och nyttjandeperiod (utbyte efter 25 år).   

Komponent eller komponentgrupp?

Det finns också en skillnad mellan komponent och komponentgrupp. Ett ställverk är en komponent, men i praktiken arrangeras ofta flera komponeter ikomponentgrupper som består av olika delar som bedöms ha samma nyttjandeperiod. Exempel på detta i ett vattenverk är t.ex;

  • El & Styr (elarbeten, elledningar, elskåp, styrinstrument etc.)
  • Pumpar (alla typer av pumpar inkl. kemikaliepumpar)
  • Maskiner (luftavfuktare, luftare, omrörare etc.)

Detta görs sannolikt av förenklingsskäl, men man bör nog se upp något. Med många komponenter i gruppen är det sannolikt att alla de underliggande komponenterna inte kommer att bytas samtidigt vilket kommer ge utrangeringsproblem (svårighet att identifiera eventuellt restvärde). Dessutom får dem missvisande avskrivningstider.  Om till exempel underhållsplanen för ett mindre avloppsreningsverk indikerar följande utbytes planering (fingerat exempel):

Komponent/
underhållsobjekt
  Maskiner
2025   Pumpar
2030   Blåsmaskin
2035   Lyftanordning

I ovan exempel kanske man skall skapa två eller tre olika komponenter då det är stor skillnad i nyttjandeperiod mellan pumparna och lyftanordningarna. Ett större antal komponenter innebär nödvändigtvis inte mer administrativs börda, då det t.ex. underlättar utrangeringsredovisningen. Denna aspekt bör också vägas in i valet av komponenter. 

Andra kriterier

  • Är delen tekniskt avgränsbar? 
  • Går den att underhålls-/reinvesteringsplanera, dvs. är nyttjandeperioden rimligt förutsägbar eller mer eller mindre slumpmässig? 
  • Önskvärd detaljnivå vid hantering av utbyten/utrangering (kontroll).

Komponenter av mindre värde

Det kommer aldrig att gå att göra en 100-procentig indelning i väl avgränsade komponenter. Vidare kan redovisningsprinciperna göra att vissa delar inte kvalificerar sig som en väsentlig komponent.  Det kommer alltid att finnas komponenter som inte är betydande eller som inte bör identifieras som betydande komponenter. SABO (2013, s. 10) och SKL (2014, s. 35) menar att dessa kan utgöra en gen post, s.k. restpost med en nyttjandeperiod likt stommen eller ingå i stommen.