Hoppa till huvudinnehåll

Den prestandahöjande ansatsen

Innan införandet av komponentavskrivningar arbetade man med den s.k. prestandahöjande ansatsen. I normeringen för kommuner formuleras ansatsen så här: ”Tillkommande utgifter för materiell anläggningstillgång ska läggas till anskaffningsvärdet till den del tillgångens prestanda och/eller servicepotential förbättras jämfört med prestandanivån och/eller servicepotentialen vid anskaffningstillfället. (RKR, REK 11.4)”. Obs, den prestandahöjande ansatsen finns inte beskriven i K3 regelverk (BFNAR 2012:1), men återfinns i äldre normering (BNFAR 2001:3 p. 5.2).

Betydelsen av denna ansats minskar i och med komponentredovisning, men den får anses finnas kvar av två anledningar:

1) Komponentindelningsmodeller kommer sannolikt inte (kunna) utformas på en sådan detaljnivå eller med sådan precision att alla utbyten av delar berör redan särredovisade komponenter.

2) Vissa åtgärder kommer avse specifika komponenter i anläggningen och dessa kan helt eller delvis vara prestandahöjande. 

Ersättningsinvestering i befintlig anläggning – byte av ej särredovisad komponent

Det kommer att förekomma utbyten av befintliga ”delar” som tidigare inte särredovisats som komponent. Det kan då vara så att dessa delar finns i en restpost eller anses ligga i komponenten stomme och har en lång avskrivningstid.

Om det är så att ersättningsinvesteringen är väsentlig (materiellt belopp och/eller lång nyttjandeperiod) står vi inför problemet att det finns en anläggningsdel som har ett ”dolt” bokfört värde men kommer att utrangeras.

I denna situation kan den prestandahöjande ansatsen vara tillämplig. Detta innebär att man gör en bedömning av hur stor del av utgiften för den nyanskaffade anläggningsdelen som medfört att tillgångens prestanda och/eller servicepotential förbättrats jämfört med prestandanivån och/eller servicepotentialen vid anskaffningstillfället. Denna prestandahöjande del redovisas som tillgång. Resterande del kostnadsförs i driften. Alternativet är att försöka lokalisera och bedöma restvärdet på den utbytta delen, utrangera och tillgångsredovisa hela anskaffningsutgiften.

Vid detta tillfälle är det lämpligt att överväga om anläggningsdelen skall ingå som en komponent i komponentredovisningsmodellen.

Prestandahöjande investeringar – inget byte av komponent

Med stor sannolikhet kommer, även efter införandet av komponentredovisning, det finnas åtgärder som är prestandahöjande men som inte innebär att en ny komponent läggs till eller byts ut. Dels kan det avse anläggningar som inte alls är uppdelad på komponenter eller kan det avse åtgärder på befintlig komponent.

I normeringen för kommuner anges följande exempel (RKR, REK 11.4 – samma exempel fanns med i äldre normering för aktiebolag BFNAR 2001:3) på åtgärder som helt eller delvis kan ses som investering:

  • förändring som väsentligen förlänger den beräknade nyttjandeperioden
  • förändring som väsentligen höjer tillgångens kapacitet och/eller servicepotential
  • förändring som medför avsevärd förbättring av kvaliteten
  • förändring som medför en avsevärd minskning av produktionskostnaderna

Det innebär att gränsdragningsproblematiken fortsatt kommer att finnas kvar, men i mindre utsträckning.