Hoppa till huvudinnehåll

SVU-rapport 2017-11

Nya egna SVU-rapporter informeras om och är tillgängliga endast för medlemmar under de tre första månaderna genom länk som skickas ut i e-post. Efter tre månader blir rapporterna fritt tillgängliga för alla. Medlemmar, företagsabonnenter och icke-medlemmar som anmält sig till SVUs sändlistor får då rapportinformation och länk genom Newsdesk.

Rapportnr: 2017-11 
Tyngd
: 8,1 MB
Publicerad: 20170601
Totalt antal sidor: 110 s.
Område: Avlopp och miljö

Titel: Rejektvattenbehandling – en kunskapssammanställning
Författare: Fredrik Stenström (VA-Ingenjörerna - Veolia Water Technologies), Jes la Cour Jansen (Lunds Tekniska Högskola), Anneli Andersson Chan (Växjö kommun), Magnus Eliasson (Norrköping Vatten och Avfall AB), Ylva Eriksson (VA SYD), Anne-Kari Marsteng (VEAS), Robert Sehlén (Tekniska Verken), Gunnar Thelin (Ekobalans Fenix AB).

Sökord: Rejektvatten, kväverening, anammox, ammoniakstripping, struvit
Keywords:
Digester supernatant, reject water, sludge liquor, nitrogen removal, anammox, ammonia stripping, struvite

Sammandrag: Strängare reningskrav avseende kväve är att vänta vid flera reningsverk i Sverige. Med rejektvattnets höga kvävekoncentration kan separat rening av detta utgöra ett viktigt komplement för den totala kvävereduktion. Denna rapport utgör en kunskaps­samman­ställning med genomgång av en rad olika rejektvattenbehandlingsmetoder.

Sammanfattning: Strängare reningskrav är att vänta för flera avloppsreningsverk i Sverige, bland annat när det gäller kväve. Dagens kväverening av avloppsvatten sker i huvudsak i reningsverkens huvudström. Den kan kompletteras med separat behandling av det kväverika rejektvatten som bildas vid avvattning av det rötade avloppsslammet. Historiskt sett har separat rejektvattenbehandling införts vid avlopps­renings­verk när strängare reningskrav för kväve har införts, och då som ett alternativ till utbyggnad av kvävereningen i huvudströmmen.

Den första permanenta behandlingsanläggningen för rejektvatten installerades i Sverige för mer än 25 år sedan: en SBR-reaktor vid Nykvarns avloppsreningsverk i Linköping. Sedan dess har det i långsam men stadig takt uppförts fler anläggningar. I dag tillämpas separat rejekt­vatten­behandling vid drygt 15 kommunala avloppsreningsverk i Sverige, och fler är att vänta. En fördel med separat behandling av rejektvatten är att det behövs mindre bassängvolym eftersom reaktionshastigheten är högre i det varma och hög­koncentrerade rejektvattnet. En annan fördel är att man undviker avstängning eller provisorisk drift av huvudströmmen under en ombyggnad.

De senaste åren har det utvecklats nya biologiska processer som gör att det i dag finns fler och tyngre argument för att införa separat rejektvattenbehandling. En process som kallas deammonifikation är mindre resursförbrukande och mer miljövänlig än konventionell behandling i en SBR-reaktor; dessutom kräver den mindre bassängvolym. Med en annan senare metod (bioaugmentation) uppnås både kväve­reduktion i rejektvattnet och ökad kvävereduktion i huvud­strömmen. Detta åstadkoms genom att huvud­strömmen boostas med bakterier från rejektvattenbehandlingen; effekten blir därmed dubbel. Det finns också kemisk-fysikaliska metoder som omvandlar rejektvattnets närings­ämnen till gödselprodukter.

På de avloppsreningsverk i Sverige som i nuläget har separat rejekt­vatten­behandling är konventionell behandling i SBR-reaktor den vanligaste metoden. Om det behövs ökad kväve­rening i dessa anläggningar kan det vara ett alternativ att konvertera till bioaugmentation i stället för att bygga ut reningen av huvudströmmen.

Rapporten gör en grundlig genomgång av både konventionella och nyare biologiska behandlingsmetoder för rejektvatten. Den innehåller också en genomgång av två växtnäringsåterförande metoder: ammoniakstripping och struvitfällning. Rapporten tar också upp frågorna när det är lämpligt att införa separat rejektvattenbehandling och vilka kriterier som är viktiga när man väljer typ av behandling. Avslutningsvis beskrivs nio fallstudier med olika rejekt­vatten­behandlingsmetoder från Sverige, Norge, Danmark och Nederländerna, med reflektioner kring bland annat drift­kostnader.­

Tipsrapportlista