Hoppa till huvudinnehåll
Vattenglas vid fors

Svenskt Vattens kommentar till utredningen om hållbara vattentjänster

Det är bra att 6 § föreslås bli bredare och öppnar för ett mer pragmatiskt och flexibelt synsätt på när kommunalt VA ska byggas ut. Däremot är det ett ogenomtänkt förslag att ge VA-huvudmannen ansvar för klimatanpassningsåtgärder som denne inte har möjlighet att genomföra.

Utredningen har haft regeringens uppdrag att bl a se över kommunens skyldighet att ordna vattentjänster enligt 6 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (vattentjänstlagen) och att öka åtgärdstakten för enskilda avlopp.

Svenskt Vatten välkomnar en förändring av 6 § vattentjänstlagen

Många kommuner har haft svårigheter att uppfylla sin skyldighet att ordna kommunalt vatten och avlopp om det finns behov av vattenförsörjning och avlopp i ett större sammanhang. Ofta tas ingen hänsyn till vilka kostnader en utbyggnad innebär och inte heller om det finns andra alternativ än en kommunal anläggning.

Utredningen föreslår att även andra alternativ ska kunna övervägas om motsvarande skydd för människors hälsa eller miljön uppnås. Det är bra, även om det fortfarande är osäkert om i vilka fall det kan bli aktuellt med en lösning i privat regi. Skulle en privat lösning väljas är det viktigt att denna blir långsiktigt hållbar så att kommunen inte i efterhand måste gå in med en allmän anläggning, eftersom det blir onödigt kostsamt för alla inblandade.

Ett annat osäkerhetsmoment är hur långtgående kommunernas utredningsbörda blir för att bedöma om kommunen har skyldighet att ordna allmänt VA. Enligt utredningens förslag ska hänsyn tas till andra alternativ och naturligtvis kan tvister då uppstå.

Ökad åtgärdstakt för enskilda avlopp – avloppsdeklaration

Utredningen föreslår att det införs ett krav på att en avloppsdeklaration ska upprättas för små avloppsanläggningar. Den som är verksamhetsutövare ansvarar för att det finns en avloppsdeklaration och deklarationen får inte vara äldre än sju år.

Svenskt Vatten anser att det är viktigt att fastighetsägare tar ett större ansvar för sina enskilda avlopp. Utredningens förslag riskerar dessvärre att fokusera på kontroll och administration istället för att använda resurserna till att genomföra de nödvändiga åtgärderna.

Klimatanpassning av samhället

Kommunen och VA-huvudmannen är inte samma sak. Utredaren anser att klimatanpassningen av samhället vad gäller översvämningar vid skyfall ska ordnas av VA-huvudmannen och finansieras genom VA-taxan. Vidare anser utredaren att detta redan är fallet enligt gällande rätt. Svenskt Vatten menar att detta är felaktigt och är därför mycket kritiska till denna slutsats.

De som betalar avgifter för den allmänna VA-anläggningen är de som utgör avgiftskollektivet. Endast kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva VA-anläggningen får belasta kollektivet. För att avgiftsskyldigheten ska uppstå måste kommunen ha beslutat om verksamhetsområde för dagvatten och byggt en allmän dagvattenanläggning. Avgifterna ska bestämmas så att kostnaderna fördelas mellan de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist.

Finansieringen av åtgärderna påverkas av vem som har ansvaret att genomföra dem och vilka som har nytta av att en åtgärd genomförs. För VA-avgiftskollektivet är det viktigt att åtgärder som inte ska utföras av VA-huvudmannen inte heller ska betalas av VA-kollektivet.

Eftersom fastighetsägarna i slutändan står för notan i form av VA-taxa, skatt eller försäkringspremier ligger det också i deras intresse att de mest kostnadseffektiva åtgärderna genomförs. De mest effektiva åtgärderna är inte att förbättra den allmänna VA-anläggningen utan vidtas lämpligen av och hos andra aktörer, exempelvis markägare utanför tätorten, fastighetsägare i tätorten, gatuhållare och samhällsplanerare.

Hur ser problematiken ut idag?

Dagvattenhanteringen behöver hanteras i samhällsplaneringen och alla aktörer som påverkar dagvattenavrinningen måste bidra med åtgärder. Tyvärr är det fortfarande oklart hur de aktörer som faktiskt påverkar dagvattenflödet, och har bäst möjlighet att göra åtgärder, ska få incitament att genomföra dessa.

Det enda som är tydligt är VA-huvudmannens ansvar enligt vattentjänstlagen. Denna tydlighet har vuxit fram genom rättspraxis under de senaste 40 åren. Naturligtvis måste de allmänna VA-anläggningarna utvecklas och vad som ska anses vara skäliga anspråk på säkerhet har förändrats genom åren. Enligt Svenskt Vattens publikation P110 rekommenderas dimensionering vid trycklinje för marknivå för 20 och 30 års-regn i tät- och centrumbebyggelse för ny bebyggelse.

För att uppnå en hållbar dagvattenhantering måste man skilja mellan lösningar för normala flöden och hantering av skyfall. Hantering av normala flöden kan hanteras av de allmänna dagvattenanläggningarna i och ovan mark men för att hantera skyfall behövs helt andra åtgärder som ligger utanför VA-huvudmannens rådighet.

Brist på rådighet

De åtgärder som behövs handlar om att skapa ytor som temporärt kan härbärgera stora volymer vatten vid kraftiga skyfall. Dessa temporära översvämningsytor kan vara gator, torg, parker, fotbollsplaner etc. Sådan mark kan inte räknas som en del av den allmänna VA-anläggningen.

VA-huvudmannen bestämmer inte över gatornas utformning eller övrig fysisk planeringen. Än mindre kan en VA-huvudman vidta åtgärder utanför verksamhetsområdet eller utanför kommungränsen. VA-taxor löser därför inte finansieringen.

VA-huvudmannen har inte kontroll över hur vattnet rinner innan det hamnar i VA-systemen. För det behövs en smart stadsplanering som kommunen, inte VA-huvudmannen, ansvarar för enligt PBL. Att ge VA-huvudmannen ansvar för åtgärder som denne inte kan genomföra kommer inte att leda till en effektiv klimatanpassning av samhället.

Läs utredningen