Hoppa till huvudinnehåll

Bristfälligt vattenskydd risk för framtiden

Ur Vattenmagasinet nr 2 2018. – Vi vill att kommunerna ska vara skyldiga att ansöka om vattenskyddsområden och att Länsstyrelsen ska vara skyldig att besluta. Idag föreligger inte någon skyldighet och det leder till att cirka 25 procent av Sveriges kommuner helt saknar vattenskydd. Det berättar Clara Lidberg, jurist på Svenskt Vatten.

Clara är bekymrad över det dåliga skydd av vattentäkter som finns i Sverige. Ungefär 90 procent av landets befolkning är beroende av kommunalt dricksvatten och i landets tätorter finns inga alternativa vattenleveranser. Syftet med vattenskyddsområden är att säkra råvattentillgångarna så de skyddas mot olika typer av föroreningar.

– Jordbrukets bekämpningsmedel är ett exempel på föroreningar som kan ge skador som kvarstår under mycket lång tid, fortsätter Clara. Jag är övertygad om att vi idag sprider ämnen som i framtiden kommer att visa sig vara farliga!

Okända risker 

Både i Uppsala och Ronneby finns rester av PFAS i dricksvattnet efter övningar med brandskum. Clara konstaterar att ingen kände till de riskerna för fyrtio år sedan, när utsläppen skedde i samband med brandskyddsövningar.

– Idag litar vi till allmänna hänsynsregler som reglerar vad man får göra i naturen, till exempel inte förorena marken eller sprida gifter. Men det räcker inte, vi måste ha ett starkare skydd för våra vattentäkter, slår hon fast. Svenskt Vatten anser även att ersättningen till fastighetsägare och verksamhetsutövare som drabbas av intäktsbortfall i samband med införande av vattenskydd, måste regleras bättre. Tidigare fanns förtydligande föreskrifter från Naturvårdsverket, men dessa har tagits bort och inte ersatts av några nya.

– Föreskrifterna var generella och slog fast att användandet av bekämpningsmedel och växtskyddsmedel styrdes av allmänna hänsynsregler. Den som upphörde med att sprida giftiga ämnen på markerna fick ingen ersättning, vilket känns väldigt naturligt. Man kan inte ersättas för att man inte sprider gifter i naturen. – Idag är rättsläget osäkert och vi väntar på nya föreskrifter.

Risk att egna intressen styr 

Det osäkra läget leder till frivilliga uppgörelser mellan kommunen och fastighetsägare och man inför ersättningsprinciper som varken är tydliga eller transparenta, förklarar Clara vidare. När kommunerna själva ska besluta om vattenskyddsområden och föreskrifter finns en uppenbar risk för att politiska intressen och avvägningar påverkar skyddets styrka.

Clara Lidberg betonar det komplicerade i processen. Två olika grundlagsskydd ställs mot varandra. Det handlar om egendomsskydd och miljöskydd och så länge kommunerna kan besluta om vattenskydd uppstår godtycke, anser Svensk Vatten.

– Det blir väldigt tydligt i samtal med LRF, som ju företräder lantbrukarna och som driver frågan om ersättning för minskad inkomst i samband med införandet av vattenskyddsområden. Vi ser problemet från två olika håll.

Gemensam ståndpunkt 

Svenskt Vatten och LRF för sedan lång tid tillbaka samtal i frågan för att hitta en gemensam ståndpunkt. Att marken förses med vattenskydd innebär ju på inget sätt att den blir oanvändbar för markägaren, betonar Clara. Däremot begränsar det användningen av bekämpningsmedel.

– Det kan ju bli övergången till ett ekologiskt odlingssätt som både miljön och människan tjänar på, säger hon med ett leende.

I de fall där vattenskyddsområdena sträcker sig över fler kommuner, vilket är ganska vanligt, är det Länsstyrelsen som ska besluta om vattenskydd. Men eftersom det inte är någon skyldighet att besluta om vattenskydd prioriteras frågan sällan och istället väntar Länsstyrelsen på att en gemensam ansökan ska komma in från kommunerna.

– Det säger sig självt att det är en trög process, det är därför vi vill ha betydligt vassare skrivningar, avslutar Clara. – Vi kommer att jobba med frågan under hösten och hoppas komma i mål med en lösning som underlättar våra medlemmars arbete med vattenskyddsområden.

Texten är hämtad från Vattenmagasinet  nr 2-2018.