Fågelinfluensa

2005 var det mycket skriverier om fågelinfluensa i svenska och utländska medier. Det fanns en stor oro över hur fågelinfluensan kunde spridas och huruvida vattenburen smitta var sannolik. På denna sida sammanfattas kunskapsläget.

Inga belägg för vattenburen smitta

Det finns inga belägg för livsmedelsburen eller vattenburen smitta av fågelinfluensavirus A(H5N1) till människor. Den kända smittvägen för influensa gällande människor är via luften. Luftburen smitta innebär att den sjukdomsframkallande mikroorganismen måste inandas för att ge upphov till sjukdom.

Mikrobiologiska säkerhetsbarriärer

De mikrobiologiska säkerhetsbarriärerna i vattenverken är till för att förhindra att sjukdomsframkallande mikroorganismer hamnar i dricksvatten. Fågelinfluensavirus verkar vara känsligare än många vattenburna virus och borde därmed tas bort med desinfektion. Både UV-ljus och klor förstör fågelinfluensavirus.

Fåglar i råvattentäkten

De människor som hittills blivit smittade av fågelinfluensavirus har haft nära kontakt med smittade fåglar och utsatts för virus i höga koncentrationer. Även om avföring från fåglar som bär på fågelinfluensavirus hamnar nära råvattenintaget för ett vattenverk eller i ett långsamfilter vid ett vattenverk, blir halterna av virus så pass låga i det behandlade dricksvattnet att det är högst osannolikt att någon människa riskerar att bli smittad. Detta med hänsyn tagen till utspädning, känsligheten för desinfektion, den höga dosen som krävs och inte minst att smitta till människor via mag-tarmkanalen är osannolik.

Distribution av dricksvatten

När dricksvattnet lämnat vattenverket passerar det ibland reservoarer och/eller tryckstegringsstationer. Det är alltid viktigt att regelbundet kontrollera dessa enheter för att vara säker på att till exempel ventilationsöppningar är korrekt utformade. Detta för att undvika att någon förorening kan komma in.